Mamma o pappa kommer ner till jul. Men jag tycker det känns sorgligt att inte fira med alla mina syskon som vi brukade göra. Visserligen har det inte blivit allihopa på flera år men det känns ändå sorligt när min bror och ena syster ska fira hemma hos dem. Jag älskar trdaitioner och julen är en favorit. Men den måste vara så som den alltid varit. Pappas bröd, allt ska vara hemlagat. Först kalle, sen julmiddag och sen kommer tomten. För tomte måste man ha, för barn är ett måste på julen. Åhh vad jag längtar men jag är även lite kluven, för jag vill helst att det ska vara precis som förr hemma i föräldrahemmet.
Kan det ha att göra med att mitt föräldrahem, där jag är född och har bott i 21 år och tidvis i perioder efter det (bodde där när jag veckopendlade under graviditeten) ligger till försäljning? Skas bli superroligt att ha mamma o pappa lite närmre men oj vad det känns konstigt att inte ha dom boende i det gamla huset där vi alltid bott. Där jag växt upp, huset som jag kan utan och innan och huset som verkligen känns som hemma. Visserligen känner jag mig hemma i vårt egna hus också. Det är ju här jag bor. Men huset i Hässelby är ändå på nåt sätt hemma för mig. Men det kanske är så, att man alltid känner sig hemma där. För jag vet min bror går ju också direkt fram till kylen för att kolla när han kommer dit. Hur ska det bli nu, kommer jag känna mig lika hemma i deras nya hus? Kan vi inte bara flytta huset till Skåne? Eller vårat hus till Stockholm skulle nog kännas ändå bättre. Men då vill jag gärna ta med mig alla nyfunna vänner i mammagruppen också. Tänk vilken dröm att få bo i Stockholm, där jag känner mig som mest hemma, med min släkt o alla mina vänner där och dessutom få ha alla mina nyfunna vänner härifrån där också. Svårt det här. Jag trivs absolut där jag bor men Stockholm är och kommer alltid att vara där jag känner mig hemma.
Mitt barndomshem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar