Han är tillbaka

Idag har Elliot varit sitt vanliga glada jag igen. Han har ätit bra o lekt massor här hemma. Tandsymptomen är borta, iaf de värsta. Men några tänder har vi inte sett röken av. Vart håller dom hus? Massor med jobbiga symptom men inga tänder.

Trots den bra dagen så hade han svårt att somna. Då menar jag jättesvårt. Mest skrik å gråt och han ville inte äta välling. Eftersom vi la honom tidigare fick han istället sitta med oss och äta sin välling. Då gick det bra. Men vi fick kämpa en stund innan han ville komma till ro. Så frustrerande när man inte vet orsaken. Men hoppas på en bra natt trots kvällens gråt.

Bjuder på en bild på hans senaste bus, klättra upp på leklådan och balansera.