Julafton

Julafton igår. Elliots första och vår första hemma i vårat hus. Både bra och mindra bra. Men vi börjar från början...

Tidigt, tidigt vaknade en sån här glad liten kille, som för övrigt redan nu var trött efter nattens vakna timmar. Vi undrar om han ville vara vaken för att hinna se jultomten...

Öppnar paketen från julstrumpan med hjälp av pappa

En film och en skiva med roliga sånger

Sen gick dagen fram i ett makligt tempo. Jag, mamma och Elliot kom iväg på en kortare promenad i ett grönt Skåne. Ingen snö med andra ord. Sen blev det hem och svida om och få Elliot i säng. Illbattingen vägrade ju sova några längre stunder trots den bristfälliga nattsömnen. Hur skulle detta gå?

Vid 14.30 började vi duka fram fikat. Glögg, pepparkakor, lussebullar, mjuk pepparkaka med lingongrädde och flera sorters hemgjort godis. Gästerna anlände och vi fikade innan Kalle Anka.

Mamma vid fikabordet

Hemgjord julgodis; weinernougat, tryfffel, rocky road, knäck, chokladkola och smörkola

Elliot, som hör och häpna hade somnat, vaknade strax efter 15. Så jag missade såklart början av Kalle Anka eftersom han skulle få på sig juloutfitten. Han fick lite välling och sen fick han gosa med pappa och de andra medans jag och mamma stod i köket och fixade med julbordet.

Elliot i sin julaftonsoutfit. Skjorta och väst H&M, strumpor POP och jeansleggings från KappAhl. Dregglisen kommer från Gekås.

Redan 16.30 stod julbordet färdigt och jag var inte ens hungrig. Det är så synd när man har fixat med så mycket gott att man inte orkar äta mer. Ibland vore det smidigt att ha extra stor matsäck över julafton. Men en tallrik lyckades jag klämma ner. Elliot åt med god aptit även omd et mesta hamnade på golvet förutom de tre! clementinerna han klämde i sig.

Den "kalla" maten

Lite av den "varma" maten

Efter den goda maten så skulle jultomten komma. Barnen tjatade tills öronen blödde på oss. Men den som väntar på något gott...



Tomten

Som var väldigt läskig tyckte Elliot

Sen blev det lite för snabbt och stressigt. Jag har alltid varit på julaftonsfirande där man delar ut ett eller två-tre paket i taget som man då öppnar så man får se vad alla får, man får se att de paketen man själv köpt öppnas etc. Barnen får snällt vänta på sina julklappar och ibland får syskonet eller kusinen fler i rad och man själv får vänta. Men det är ju det som är spännande, att man inte vet hur många paket man får förrän det är helt tomt under granen.

Tydligen gör dom inte så på Mickes sida. Här kastade sig barnen över paketen när tomten gått. (Dom brukar tydligen ha att tomten delar ut alla paket men vi brukar bara ta några stycken, så tråkigt för den som ska vara tomte annars). Alla paketet delades ut på mindre än 15 min och sen satt alla med en hög paket som skulle öppnas. Jag tyckte det var så tråkigt! Jag kände knappt för att öppna mina och Elliots paket. Micke satt i ett annat rum o stämde en gitarr och det var bara kaos. Vart tog den mysiga paketutdelningen vägen där man läser rim, äter julgodis och ser vad alla får?

Jag blev rätt så besviken faktiskt och tänker att nästa år blir det som vi brukar ha det. Elliot ska få lära sig att man får vänta lite och inte slänga sig över paketen. Dom som ger paketen har ju anstärngt sig och kanske skrivit rim och det kan ju finnas ömtåliga saker bland paketen. Fina paket fick vi allihopa, men det visar jag senare. Däremot kändes det sådär kul när man köpt fina paketet till mannen och jag inte ens såg när han öppnade dom. Nä fy vad trist det blev. Riktig antiklimax. Sen var det ju bara slut. Nä jag gillar vårat sätt bättre trots att det tar lång tid. Men det är ju mysigt. Annars tar julen slut så fort.