Vi har aldrig sovit på topp med Elliot. Det har varit antingen det ena eller det andra. Emellanåt har han ändå sovit helt ok men då i våran säng och gärna så nära mig som möjligt. Det där med att sova i egen säng har varit en kamp vi bara halvhjärtat har tagit oss an. Jag har läst om andra med barn i liknande ålder och hoppats att snart, snart är vi där också och får sova bra hela familjen. Men dagarna har gått förbi och inte har det blivit något bättre. Visserligen slutade han äta på natten självmant vid olika tillfällen. Han hoppade över ett mål per natt. Men sen han slutade med det sista nattmålet vid 6 månaders ålder har han ändå inte sovit hela natten. Det har varit nappinstoppningar hit och dit och nu senaste veckorna flera vakentimmar på natten. Att vi då försökte ge honom mat i tron om att han var hungrig blev han bara förbannad på.
MEN nu, med risk för att det bara är slumpen och jag kommer få äta upp det här, så har vi haft tre, TRE, riktigt bra nätter. Första natten sov han utan ett pip fram till 6.30 i sin säng. Nån gång på kvällen bara innan vi gått och lagt oss som han pep till. Natten till igår en nappinstoppning och han somnade direkt, har nästan aldrig hänt förut, och så sov han till strax före 7 i sin säng. Inatt blev det en nappinstoppning och han sov direkt igen till strax före 7 i sin säng. Jag hoppas verkligen det här håller i sig för det vore väl underbart och väldigt passande när han snart ska få eget rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar